tyvärr funkar inte hyperlänken till denna sida men adressen är http://www.blommia.se/?pge_id=9
de säljer bla Kohleria-Narrhuva

därför har jag kopierat sidan såhär, men det är taget från deras hemsida

Odlingsråd Kohleria - narrhuva

Kohleria har sitt ursprung i Mellan- och Sydamerika. Hos oss blommar den intensivt från vår till senhöst, men när vintern och mörkret kommer vill den oftast vila. Inget konstigt med det, då minskar man bara successivt på vattningen och låter hela plantan vissna ner. Kvar i jorden finns Kohlerians överlevnadsstrategi - rhizomer. 

Om man väljer att plocka upp dem och förvara dem torrt under vintern eller om man hellre låter dem vara kvar i krukan är en smaksak.  Eftersom olika sorter ger olika många rhizomer och med olika utseende är det bra om man lär känna sin Kohleria under jorden innan man låter den somna in över vintern. Är rhizomerna tunna eller få bör man försöka hålla åtminstone en stickling i gång över vintern. För de allra flesta sorter bildas dock många kraftiga rhizom under en säsong.

När våren och ljuset återvänder planterar man dem i ny jord och snart blommar Kohlerian lika färgsprakande som någonsin förr.  

Ljus och näring
För att bli riktigt fin och stadig i växtsättet behöver Kohlerian ganska mycket ljus. Helst ska den inte ha så mycket sol på sig, men ställ den hellre för ljust än för mörkt. Den mår också mycket bra av ett par gånger per år planteras om.  Man tar helt enkelt upp plantan ur krukan, tar bort de nedersta bladparen och sätter den djupare i krukan än den var från början. Längs stammen där bladen satt bildas nya rötter, vilket ger en stadig planta med som orkar producera mycket blommor. Får den dessutom lite svag näringslösning emellanåt mår den som en prins (näringstabletter fungerar också bra, typ Provado som förutom näringstillskottet också skyddar mot ohyra).

Jord och vatten

Jorden man odlar Kohleria i får gärna vara lucker, dvs. innehålla lecakulor, perlite eller vermiculite. Detta är absolut inget måste, det går alldeles utmärkt att odla i vanlig krukväxtjord också. Man ska dock inte trycka till jorden när man planterar, då blir den för kompakt. Kohlerian mår bra av jämn lagom vattning, men brukar snabbt kunna repa sig om den fått för lite. Övervattning är som alltid farligare.

Förökning

En Kohleria förökar sig naturligt via rhizomerna som bildas under jord och som gör att en planta kan överleva utan vatten under sin vintervila.  Den är också lätt att föröka på andra sätt. Att sticklingsföröka Kohleria är bland det enklaste som finns, en toppstickling rotar sig nästan genast i såväl vatten som direkt i jord.

En inte alltför upplyftande syn! Det är bara ta fram en vass kniv och börja stycka....

Förutom toppsticklingar som är det vanligaste kan man också stycka upp plantan i en mängd mindre delar. I stort sett kan du ta vilken del av Kohlerian som helst och sätta, den kommer glatt att fortsätta att växa. Även en planta som så smått börjat blomma kan delas på detta sättet.

 Plantorna på bilden ovan låter jag stå i samma kruka ca 1-1½ månad, sedan får de bo var för sig (men vill man ha många i en kruka går ju det också, men då måste man vara noga med att ge tillräckligt med näring).

Så var det det här med rhizomer....

Om man odlar narrhuvor måste man känna till vad en rhizom är. Risken är annars stor att man kastar sina krukor efter en odlingssäsong, lite sur över att växterna inte överlevde och så var det roliga slut.. De här växterna som vägrar kännas vid svensk vinter har ju sin egen fantastiska strategi för att överleva till bättre tider, det gäller bara att känna till den.

Vad är då en rhizom och hur ser den ut?

En rhizom är en underjordisk stam som innehåller upplagsnäring och som är ett överlevnadsorgan under vinter och torrtid. Kohleriarhizomer ser mest ut som daggmaskar (bilden till vänster och i mitten) och olika sorter kan ha väldigt olika utssende. Ju tjockare och kraftigare rhizom, desto längre torrperoiod och vila brukar den klara. Rhizomer kan också, som hos Achimenes, se ut som små kottar eller vara knubbiga som Smithiantharhizom (se skillnaderna på högra bilden).

Ibland säger man att skörda rhizomer är som att skörda potatis - fast mycket roligare. Helt klart är att man får betydligt mindre ont i ryggen...Oftast skördar man betydligt mer än man satte på våren, ibland kan en kruka vara alldeles full. Tyvärr händer det också någon gång emellanåt att krukan är tom. Jag tycker alltid att man ska bekanta sig med framför allt sina narrhuvor under jord innan man låter dem gå i vintevila. Ser man inga rhizomer när man lyfter upp jordklumpen ur krukan ska man för säkerhets skull ta sticklingar innan man låter plantan vissna ner.  När narrhuvan (eller du) har bestämt att det är dags för vintervila ska du succesivt dra ner på vattningen för att låta plantan  förstå att det är dags att satsa på rhizombildning.

Om man inte tycker att man fått tillräckligt bra "skörd" kan man dela sina rhizomer i flera bitar. Alltför små rhizombitar ger små, lite klena plantor, men om man är flitig med omplanteringarna av dessa (och varje gång tar bort det nedersta bladparet) brukar man i slutet av säsongen inte se någon större skillnad.